2013-04-25

Viktiga näringsämnen kroppen saknar, orsak till sjukdomar. IV

Fettlösliga vitaminer
Det finns två grupper av vitaminer, de fettlösliga och de vattenlösliga. Fettlösliga vitaminer kan kroppen lagra men inte de vattenlösliga, dem måste man tillföra varje dag. De flesta vitaminer påverkas och försämras i samband med tillagning av mat och är känsliga för luft, ljus och upphettning.

 A, D, E och K är fettlösliga Vitaminer. 
Vitamin A 
Vitamin A är egentligen en ren animalisk produkt men det finns många vegetabilier, som är goda vitamin A-källor. De innehåller så kallade provitaminer, till exempel betakaroten, ett förvitamin, som omvandlas i kroppen till A-vitamin. Morötter är en av våra finaste källor för A-vitamin. Det bästa möjliga får vi ut av dem genom att tugga dem mycket noga och tillsätta lite fett. Man kan också koka dem lätt. Vidare finns betakaroten i aprikoser, paprika, smör, mjölk, nypon, tomater, grönkål, nässlor, spenat, persilja och sallad.

Genom brist på vitamin A får man sämre syn, särskilt på natten. Större brister leder till svullna och inflammerade ögon där till slut hornhinnan förstörs. Även slemhinnorna på olika ställen i kroppen torkar ut och man blir lättare mottaglig för infektioner. Även torr hud och hudutslag, sterilitet och minskad tillväxt orsakas av A-vitaminbrist, som även kan leda till blindhet.

Moderna belysningsförhållanden inomhus, särskilt stark kontorsbelysning och mycket TV-tittande tömmer snart kroppens A-vitaminförråd. Ju större kemiska påfrestningar (luftföroreningar, rökning, konstgjorda tillsatser i näringsfattiga "färdiga" rätter) desto mer A-vitamin i naturlig form behövs det. Även äldre människor med trög matsmältning behöver större doser.

Sjukdomar, som angriper lever, njurar och matsmältningsapparaten, går hårt åt kroppens förråd av A-vitamin. Detsamma gäller åkommor på andningsorganen.

Stenar i urinblåsan och njurarna bildas vanligen av brist på vitamin A. A-vitaminets uppgifter är att bygga upp och bibehålla en kraftig benstruktur och hållfast tandemalj och för en normal produktion av röda och vita blodkroppar. Vitamin A arbetar bättre tillsammans med E-vitamin och zink.

Försäljning av morötter
Foto: flickr. forslundagymnasiet
Vitamin D
Vitamin D får man  genom solbestrålning. Det finns ett provitamin i huden, som omvandlas till vitamin D genom solbestrålning. Genom smogförhållandena i industrialiserade länder reduceras dock starkt de D-vitaminproducerande solstrålarna.

D-vitaminet är annars en ren animalisk produkt, som förekommer riklig i fisklever. Utan vitamin D kan kroppen inte tillgodogöra sig kalk och fosfor. Stor brist innebär rakitis eller engelska sjukan och indirekt osteoporos (benskörhet). D-vitaminet fungerar bäst tillsammans med en kombination av lättupptagligt kalk och magnesium.

Solen , jag saknar dig!
Foto: flickr. selenajupiter

Vitamin E
De bästa källorna är solrosfrön och vegetabiliska, kallpressad solrosolja och  särskilt vetegroddsolja samt oraffinerade sädesprodukter och groddar.

Vitamin E fungerar som antioxidationsmedel, det skyddar mot härskning av de fleromättade fettsyrorna vi äter. Det har blivit känt som antisterilitetsvitamin, behövs  vid cirkulationssjukdomar då det transporterar syre i blodet, vid rökning, fönstertittarsjuka, högt blodtryck, ålderskrämpor samt hudsjukdomar. E-vitamin är också viktig för att bilda vävnadshormoner. Det är även bra för att bygga upp hjärnan. Brist medför ökad tendens till sönderdelning av de röda blodkropparna.

Solros
Foto: flickr. annkarlstedt
Vitamin K
Vitamin K är koaguleringsvitaminet. Utan vitamin K skulle vi förblöda om vi gjorde oss illa. Det finns vitamin K1 och K2. K1 finns huvudsakligen i gröna blad såsom spenat, grönkål, broccoli, vitkål. K2 bildas genom bakterier i tarmen. Den förmågan finns inte hos nyfödda barn.


Vitkål (Sverige)
Foto: flickr. ETH Nyheter
Dr. Harold Rosenberg och A.N. Feldzamen, PhD ”Stora Läkarboken Om Vitaminterapi
Matti Tolonen ”Vitaminer och mineraler för ett friskare liv”

Vattenlösliga vitaminer tar jag upp i nästa inlägg den 9/5

2013-04-11

Viktiga näringsämnen kroppen saknar, orsak till sjukdomar. III

Kolhydrater del IV 
Fortsättning från 28/3

Råris
Råris är en förnäm näringskälla för mineraler och framför allt B-vitaminer. Men även på råriset skalade man bort den näringsrika silverhinnan och lämnade kvar den stärkelserika men näringsfattiga kärnan som endast fyller magen men inte ger någon mättnadskänsla.

Låt oss titta lite närmare på riset. Annelies Schöneck skriver i sin bok "Säd i daglig Kost" om råris:
"Endast en bråkdel av risskördarna kommer i handeln som råris. Det allra vanligaste är att man slipar bort de skikt av riskornet, som innehåller mineraler, fetter och vitaminer. Kvar är då mjölkärnan, som består av stärkelse och protein, med enbart rester av silverhinnan och aleuronskiktet. Proteininnehållet minskar bara obetydligt genom poleringen. Proteinet är inte - som i våra inhemska sädesslag - enbart koncentrerat till randskikten i riskornet utan finns fördelat i hela kornet. Annorlunda är det med vitaminerna. Halterna av B1-vitaminet sjunker från 0,4 mg per 100 g i opolerat ris till 0,09 mg i polerat.
 
Vid ensidig risnäring uppstår bristsjukdomen beri-beri. På grund av att organismen inte kan bearbeta isolerade kolhydrater om den inte också får B-vitaminer, framför allt B1-vitamin, sker det ett slags förgiftning i kroppen med svåra ämnesomsättningsrubbningar till följd.

Beriberi-sjukdomen, som kallats Österlandets gissel, och som beror på en inflammation i nerverna och muskulaturen, är sedan gammalt känd särskilt bland de ostasiatiska folken. Mot slutet av 1800-talet fick emellertid sjukdomen en enorm spridning, då den moderna kvarntekniken vann insteg där. Helkornsriset ersattes så småningom med det polerade riset, från vilket grodden och det silverglänsande ytskiktet avlägsnats.
Son Tay_018
Foto: flickr. joergreschke 
Risfält

Hur man upptäckte B-vitaminerna, gick till på följande sätt: år 1886 sändes en holländsk regeringskommission till Nederländska Indien för att ta reda på orsaken till den enorma utbredning beriberi-sjukdomen fått där. Christiaan Eijkman, en holländsk läkare, tillhörde denna kommission. När han av en tillfällighet kom att fästa sig vid att hönsen i den hönsgård, som tillhörde det militärsjukhus där Eijkman arbetade, förekom sjukdomssymtom som liknande beriberi-sjukdomens. Han fann då att hönsen utfodrades med polerat kokt ris från sjukhusets kök. Efter en tid kom en ny kock till sjukhuset. Denne vägrade att lämna ut riset från köket till hönsgården. Då tvingades man köpa in oskalat ris till hönsfoder. Efter denna förändring av hönsens utfodring försvann beriberi-sjukdomen mycket snabbt bland hönsen.

Råriset i kosten.
I kroppen påskyndar riset utsöndringen av vätska och avlastar därmed olika organ i deras funktioner. Riset har en hög halt av kalium, som tillsammans med kalcium, magnesium, olika mineraler och spårelement kan bidra till att kroppens vätskebalans regleras. Därmed avlastas hjärtat i sin verksamhet och njurarnas funktioner understöds. På grund av sin lättsmälthet och sina uppbyggande krafter är riset särskilt lämpligt för äldre människor. Risdiet är ett beprövat hjälpmedel vid högt blodtryck, svaga njurar och vattenansamling i kroppsvävnaderna. Även den som vill gå ner i vikt, kan använda sig av ris och lägga in en risdag i veckan.

Under vårt liv förbrukar var och en av oss nittio ton föda. Det skulle vara intressant att veta, hur mycket av de nittio ton som består av tomma kalorier och kroppsbelastande ämnen och hur mycket av det, som kroppen verkligen kan använda sig av.

Henning Karström "Rätt kost - grunden för god hälsa"
Annelies Schöneck "Säd i daglig kost".